Kris är ett känslomässigt tillstånd som utlöses av en viss händelse. Ju starkare händelsen berör mig och mitt liv desto ”hårdare” reagerar jag. Reaktionerna tills jag har känslomässigt förstått vad som skett är krisfaserna. Dessa krisfaser är universella, alla människor som går igenom en kris går igenom dem. Dessa är normala i en kris oavsett händelsens ursprung.
Dessa krisfaser kan man gå igenom på tre sekunder om den utlösande händelsen är livsavgörande kan det ibland ta år. Om någon spiller ett glas vatten över mig hamnar jag i den första krisfasen. Jag tänker direkt Nej! Det är inte sant! Inom loppet av tre sekunder går jag igenom alla faser. Jag går igenom en chockfas, en reaktionsfas, en bearbetningsfas och en nyorienteringsfas där jag antigen skrattar åt det som har hänt eller bli arg.
Händelsen har påverkat mig och gett mig nya insikter, oavsett hur små de är.
Om någon jag älskar dör kommer jag att reagera på precis samma sätt:
– Nej! Det är inte sant!
Skillnaden är enorm vid en förlust av nära anhörig nu kommer jag att gå igenom alla faserna men händelsen har skakat mig djupt och det kan komma att ta mig flera år att gå igenom krisfaserna. Förmodligen kommer mitt synsätt, min uppfattning om livet att ändras, jag får en ny ”identitet”.
Krisen och dess faser går man igenom vare sig man är direkt drabbad eller närstående.
